Ojojoj paniken ligger lite som ett täcke över mig. Försöker att inte tänka på det men det finns lite där ändå. Det är bättre nu än för en vecka sen, men nästa vecka kommer nog bli värre igen.

Snart har jag nått den graviditetsdag som Nora föddes. Vecka 29 +1. Än så länge känns det positivt att det inte har hänt något med graviditeten. Men man vet ju aldrig. Ska inte tänka på det men det är svårt att låta bli.

När man tänker tillbaka så vilken kort graviditet man hade. Jag känner mig inte det minsta redo för att barnet ska komma nu. Det gjorde jag nog inte med Nora heller. Allt vändes ju upp och ner på en natt. Helt plötsligt kunde hon komma när som helst och gjorde det med ju.

Men allt gick bra med henne och förhoppningsvis gör de det med denna lilla krabaten med.

Hittade en bild på Nora i min telefon med där hon hjälper pappa att plocka in disken. Hon utvecklas i en hissnande fart känns det som. Lilla mamma hänger inte riktigt med.

Igår var hon lite söt också. Älsklingen va och lämnade Stina och såklart bajsade Nora. Jag klarar inte av att byta hennes bajsblöjor nu under graviditeten pga lukten men nu hade jag inget val.

Började byta och kände hur allt bara vände sig i magen. Jag hann inte ens byta klart innan allt bara kom upp och jag fick slänga mig till toastolen Som tur är ligger Nora alltid (hittills) still på skötbordet så hon låg och kollade så snällt på mig.

När det värsta var över så kunde jag byta klart på Nora och sätta ner henne på golvet. Gick och slängde blöjan och då kom nästa våg. Det blev till att springa till toaletten och ligga där på knä en stund.

Nora tyckte nog synd om mig för hon gick in i sitt rum och hämtade en napp som hon kom och gav mig. Sen gick hon iväg igen och efter en stund kom hon med en diskhandske och gav till mig. Hon tyckte väl att jag skulle städa upp efter mig också :p