Ytterligare ett år har gått och nu har skruttan slutat första klass. Det syntes hur stora alla blivit när alla i ettan ställde upp sig för att ta kort. En känsla av stolthet sköljde över mig! Så duktig tjej vi har. Trots lite svårigheter under vägens gång så har hon kommit i mål med stormsteg. I vintras var det svårt med läsningen. Nora hängde inte riktigt med. (Detta som jag var orolig för när hon började skolan). Läkarens ord vid Noras födsel klingade i mina öron. Men samtidigt visste jag inte hur det skulle vara, hur låg alla andra i klassen? Jag tog upp detta med fröknarna och de sa att det inte var meningen att det skulle vara så svårt vid läxläsningen så resurser sattes in och Nora har haft intensivsvenska under vårterminen och vilket resultat det har gett! Nu läser min lilla skrutta och hon tycker det är kul att läsa! Tack för att resurser sattes in så fort! Nu ska vi bara få kläm på skrivningen också, men det stora krutet på det läggs i höst, för nu över sommarlovet så ska vi läsa i massor så att Nora får upp flytet ordentligt :)

Som tur är så är det bara svenskan som vart svår. Matten går som en dans. Nora har verkligen fått samma intresse för siffror som jag har. Matte har alltid (iaf dessa två år i skolan) varit hennes favoritämne. När hennes klasskompisar svarade lek och rast på vad som är bäst i skolan så svarar Nora att Matte är roligast. När vi åkte hem från skolavslutningen så sa hon till mig: ”Äntligen får jag börja tvåan och slippa leken!”. Vill du inte ha lek frågade jag. Nora svarade: ”Nej, det vill jag inte, för då lär man sig inget”. Ja, vad ska man säga. Vi har en dotter som älskar skolan och lära sig nya saker. Leka det kan man göra hemma ;)

Jag hoppas bara att intresset för skolan håller i sig länge. Ju längre desto bättre. Det kommer garanterat en dag då skoltröttheten smäller till. Men det dröjer tills dess får vi hoppas!