Dagen började precis som den skulle… tills det var dags för frukost. Nora kommer upp och säger att hon känner sig konstig. Du är nog bara trött säger jag. Ät lite frukost så blir det nog bättre. Jag hade gjort pannkakor igårkväll så hon värmde sig två stycken. Men redan efter första tuggan tog det stopp. Det växte sig bara i munnen på henne. Hon mådde illa sa hon. Men tillslut fick hon i sig lite yoghurt. Men den fick inte vara kvar länge. Det tog bara en halvtimme så kom den upp och det var bara att duscha av sig för Nora och bädda ner sig i sängen.

Det som var Timmersdala dagen idag. En dag Nora längtat så efter. Hon som var så beredd på en rolig dag tillsammans med bästisen. Men det var bara att ringa o säga att planerna fick ställas in.

Nikki hade en kompis sovandes här. Så hon ringde efter sina föräldrar som hämtade henne. Får hoppas att Nora inte smittat henne eller oss andra för den delen.

Jag och Älsklingen gick fram och kollade på dagen. Det var en hel del folk vilket är jättekul när det annordnas något i bun. Vi kom hem med lite rökt lamminnanlår, vitlökssalami och honung. Allt närproducerat!

På eftermiddagen åkte vi till Lidköing till Thai House där vi mötte upp älsklingens föräldrar och syster för en bit mat. Nikki o Nora var kvar hemma. Lillasyster tog hand om sjuka storasyster. Så mysigt!

Maten var supergod som vanligt och vi hade en trevlig stund innan vi åkte hemåt igen. Nora hade varit lite bättre under eftermiddagen men nu var hon mycket sämre och fått feber den lilla stackarn. Hon hade inte fått i sig någon mat under dagen så hon tvingade i sig 1/3 dels smörgås och så fick hon lite alvedon.

Nu får vi hoppas att hon piggnar till så att hon kan gå tillbaka till skolan så hon inte missar för mycket.

Igår var det äntligen dags att besöka optikern. Jag bokade tid redan i augusti men det var så fullbokat. Väl där fick jag gå igenom mitt minst sagt händelserika år gällande mina ögon. Hon som gjorde undersökningen på mig skrev för brinnande livet.. haha.. hon undrade hur jag märkt att jag behöver ny styrka. Jag sa att jag vet inte om det är så men har börjat se suddigt på datorn så tror jag behöver nya terminalglasögon men att jag ville börja med att kolla synen så att jag inte behöver fixa nya terminalglasögonen igen sen. Vilket hon förstod.

Själva synundersökningen gick bra och hon testade höger öga flera gånger. Men resultatet blev att jag skulle gå ner minst 2 steg i styrka. Egentligen kunde jag gå ner tre men det tyckte hon skulle bli för stort steg. Tyvärr fanns det inga provlinser hemma i butiken men hon beställde ett par till mig som kommer om någon vecka.

På hemvägen kom jag på att jag har ju faktiskt kvar mina gamla linser som jag hade innan jag var hos optikern förra året när min syn hade försämrats så drastiskt. Jag bad älsklingen kolla om det var rätt styrka jag hade hemma och det var det!

Vilken skillnad det blev när jag bytte styrka på ena ögat. Så från att det bara har skiljt 1 styrka mellan ögonen så skiljer det 3. Förr hade jag tom samma på båda ögonen. Men dit känns det långt nu.

Men upptäckte ett problem imorse när jag satte mig vid datorn. Mina terminalglasögon är ännu sämre nu. Så nu är tid bokat men det tar lite mer än en månad innan jag får komma dit. 25e oktober fanns första lediga tiden. Vet inte ritkigt hur det ska gå tills dess.

Borde även fixa ett par nya glasögon antar jag. Mina gamla är ju fel styrka i nu. Himla massa optikerbesök blir det..

Förra året innan jag blev sjuk tipsade min mamma mig om en ny hobby. Som de flesta vet så älskar jag att pyssla. Då menar jag verkligen ÄLSKAR att pyssla. Pysslet min mamma tipsade om var diamanttavlor. Diamond Painting. Man kan säga att det är en blandning av broderi och pärla pärlplattor.

Man har en en canvasduk med ett mönster på. Det ser ut som ett broderimönster. På canvasen är det lim och på varje ruta ska man sätta dit en liten diamantpärla. Detta blir sen otroligt fina tavlor.

Väldigt pilligt och det tar tid. Men så otroligt skönt att bara sätta sig och dutta lite och låta allt runt omkring bara vara. Det har verkligen varit bra terapiarbete detta år som varit. Bara plugga in en ljudbok och vara i sin egna lilla värld ett tag.

Just nu har jag precis börjat på den största tavlan hittills. 50×100 cm kommer den bli när den är klar. Passar mig perfekt nu när mörkret faller på och man inte är ute på samma sätt.

Jag älskar färger så denna känns så rolig att göra. Även om jag just nu mest har gjort massa svart. Snart har jag kommit ca 1/7 på tavlan så det är mycket kvar. 80 000 diamanater ska läggas.

Nikki började men tavla till sig själv i våras. Sen har den fått ligga. Men nu börjar hon vara med lite igen. Jag tycker det är så mysigt när de vill vara med mig och pyssla. Även om det inte är ofta mammas pyssel är så roligt. Jag är glad för det lilla jag får. Snart är de väl knappt hemma längre.

Under flera år har vi pratat om att skaffa ett litet husdjur. Jag har saknat att ha en katt så enormt mycket. Men när man har två allergiker i familjen så har det varit svårt. Älsklingen vet vi är känslig mot katt och Nikki har reagerat mot hundar och Nakenkatter.. dock inga andra katter. Men det kändes ändå som en dröm långt långt bort. Men en dag så sprang jag på Sibirisk Katt. En långhårig katt som skulle vara en mer allergivänlig ras då den inte utsöndrade lika mycket av en viss allergen. Jag kommer inte ihåg i skrivande stund vad den heter tyvärr. Men det är bara att googla.

Jag blev stormförtjust i de söta katterna och började leta uppfödare. Vi hittade en uppfödare i närheten men tyvärr kändes inte magkänslan rätt där. Samtidigt kanske det var meningen då vi istället fick kontakt med en uppfödare av rasen Neva Masqurade istället. Nevan är en syskonras till Sibirisk Katt. Skillnaden är färgen och de blå ögonen. Jag som ÄLSKAR blå ögon blev ju helt såld. Uppfödaren tipsade om en annan uppfödare utanför Göteborg som snart skulle få en kull kattungar.

Efter mycket diskuterande och funderande här hemma så bestämde vi oss för att kontakta uppfödaren och se hur det kändes denna gång. Nu kändes det så mycket bättre i hela kroppen. Men klart oron fanns fortfarande för att Nikki skulle reagera på en katt. Jag och Älsklingen bestämde oss för att överraska tjejerna med en tripp till Göteborg för att på hemvägen åka förbi uppfödaren och hälsa på katterna.

Kattungarna hade nu blivit 8 veckor gamla och utsöndrar som mest av allergenet tillsammans med fertila katter och på detta hade pollensäsongen precis dragit igång.

Nikki nös lite hos uppfödaren men Älsklingen kände inget. Nikkis nysningar gjorde mig lite orolig men samtidigt hade hon nyst hela veckan. Hon fick ingen reaktion i ansiktet så som hon brukar få när hon känner av pälsdjur. Efter mycket velande och funderande så bestämde vi oss för att vi testar. Vi hade ju blivit så förtjusta i den lilla Hjördis som vi alla fäste oss vid.

Lördagen efter skolavslutningen var det dags att åka ner igen och hämta hem Hjördis. Jag måste erkänna att jag var väldigt nojig första tiden att det inte skulle fungera. Men det har fungerat! Älsklingen känner inget och Nikki känner inget. Det enda vi har märkt på Nikki är att om hon blir riven så svullnar det lite grann vid rivsåret. Inte överdrivet men något mer än det gör på Nora.

Förra veckan blev Hjördis 6 månader. Vilket betyder att vi har haft henne här hemma i 3 månader. Tiden har gått så otroligt fort men hon har verkligen fått sin naturliga del i vår familj.

Det blev inte så mycket till uppdatering av bloggen. Men kanske dags nu? Det har minst sagt varit ett kämpigt år. Men jag är säker på att mitt positiva sätt underlättar det hela. Jag har verkligen fått lära mig att anpassa mitt liv till min sjukdom eller vad man ska kalla det. Jag har åkt på flera minor och blivit helt slut. Jag vet dock inte vad som har varit jobbigast… biverkningar av medicinerna eller symtomen av sjukdomen.

Nu är jag medicinfri och jag hoppas att jag kan vara det framöver. Den 28e oktober ska jag till ögon. Jag hoppas verkligen att det ser bra ut. Annars betyder det att trycket i hjärnan är högt igen och jag riskerar att behöva äta medicin.

Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag skrev sist…det var ändå förra året.. men från dagen jag kom hem från sjukhuset har jag ätit LCHF. De snedsteg jag har gjort är ätit lite potatis samt att när vi ätit på kinarestaurang så har jag ätit friterade kycklingbullar och vårrullar. Men inget godis (om det inte varit sockerfritt), igen pasta, inget ris, inget bröd.. nu har det gått mer än ett år. Jag har gått ner nästan 16 kg. De senaste halvåret har det stått still, men jag har samtidigt haft någon skit i kroppen sedan januari som inte vill släppa. Känns som bihåleinflammation/förkylning. Jag sprang på VC hela vårvintern. Akut bronkit tyckte läkaren hela tiden samt några öroninflammationer. Hem med antibiotika, Cocillana och slemlösande. Varje gång och varje gång utan någon bättring.

I april blev jag smittad med Covid tillsammans med min 2:a dubbelsidiga öroninflammation. Fick en ny antibiotikasort som jag efter en vecka fick fullt av eksem. Då tröttnade jag på läkarna och efter det har jag inte varit hos läkaren. Vissa dagar känns det som att det äntligen är på G att släppa taget för att någon dag senare komma tillbaka med full styrka. Kanske dags för en ny vända till VC.

Fördelen är i alla fall att det verkar inte vara något som smittar så jag har kunnat leva relativt som vanligt… eller ja vanligt har ju inte 2020/2021 varit men jag hoppas ni förstår.

Men om jag ska sammanfatta mitt liv just nu.. det är inte som förr. Jag håller på att lära mig leva efter nya förutsättningar och jag måste lyssna på min kropp och acceptera att jag inte orkar allt och de dagar jag orkar mer är jag överlycklig. Men jag ligger inte död i soffan längre. Jag orkar vara med min familj. Bara det gör mig lycklig. Jag måste inte flänga runt och göra massa saker. Inget slår en lugn hemmakväll 7 dagar i veckan!

För några år sedan gick jag en aktiekurs för att lära mig grunderna i aktiehandel. Jag gick in med några tusenlappar men sen lät jag de bara sitta. Vissa aktier har gått upp vissa ner. Men överlag ligger jag på plus där.

I maj i år tog jag tag i det igen. Men startade ett sparande på Nordnet. Tidigare hade jag Avanza. Detta mest för att testa vilken bolag som levererar bäst tjänst. Än så länge leder Avanza. Men börjar gilla Nordnet mer o mer.

Jag vågade först inte hoppa på tåget för tänk om börsen skulle haverera ännu mer. Men när börsens senaste års uppgång var raderad tänkte jag va fan. Jag har ju inte förlorat några pengar o det hade jag ju gjort om jag gått in det senaste året. Så jag började månadsspara en summa på Nordnet.

Just nu ligger jag plus 27 %. Det känns riktigt bra. Visst kan det dippa igen men jag ska inte ha dessa pengar förrän om många år. Det ska bli kul att börja lite med detta igen. Sån härlig spänning o när det inte finns tid så kan man låta det vara.

Vilket väder! Det bästa av allt är dessutom att vi är lediga o får njuta av detta fantastiska väder. Jag passade på att klippa gräsmattan. Vilket träningspass!  Gräset var alldeles för högt. Men nu är baksidan gjord bara framsidan kvar. Men den brukar gå bättre. Det brukar inte bli lika högt där.

Dock kan jag inte påstå att man blir jätteren när man klipper gräset.

Nora är duktig o sitter o pluggar inför sitt stundande matteprov. Tycker synd om henne. Ena dagen engelska prov och dagen efter matteprov. Blir några hårda veckor framöver. Skönt att vi är lite lediga denna veckan Så vi kan lägga en bra grund så att hon kan få lite lugnare de dagar det är skola.

Jag hoppas så mycket att vi får en bra sommar. Vi behöver de efter denna vår!

Denna vecka är min jobba på jobbet vecka. Känns så konstigt även när man är på jobbet o jobbar. Det är så lite folk. Halva gruppen ibland några fler sitter hemma o jobbar. Jag tycker det fungerar fint men är väldigt ovant. Jag är glad över att jag har det jobbet jag har. Vi behöver inte vara oroliga för att permitteras, vi anställer nya istället. Vi har precis anställt två ekonomer men då de jobbade här redan så måste deras tjänster ersättas så nu ska vi tillsvidareanställa en ekonomiadministratör och ta in en ekonom på vikariat. Så det känns skönt.

Det är även skönt att kunna ta sitt samhällsansvar o jobba hemifrån. Skönt att även få åka till jobbet emellan för att få lite socialt. Även om det är en omställning varje gång. Men det är lite jobbigt med ovissheten. Visste man att nu ska vi ha det så här en månad så hade det varit mycket lättare tror jag. Nu vet vi ju inte utan tar vecka för vecka känns det som…

Men en dag kommer vi att komma ur denna kris. Frågan är bara vad kommer vi ut till?