Igår kom en dag jag aldrig mer vill uppleva. Älsklingen skulle åka o lämna Stina och efter en stund ringer han och berättar att han krockat. Jag tror han skämtar med mig men så får jag prata med en annan som bekräftar de han säger och undrar om jag kan komma o hämta Stina. Tankarna börjar rusa och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har ju barnen hemma som ligger o sover. Jag ringer Polly som är ute o springer kommer jag ihåg men jag kommer inte ihåg mer men har för mig att jag ber han att ska säga till Ica att gå hem till oss. Jag var rejält chockad. Jag åker ut till platsen  där olyckan inträffat och det jag möts av gör mig verkligen orolig. Ett stort hav av blåljus överallt. Jag mår illa och är super orolig. Jag parkerar o skyndar mig bort. Älsklingen  är helt inpackad och kan inte röra sig men säger att han mår okej. Den andra killen får hjälp ut ur sin bil.

Jag känner mig helt hjälplös och jag vet inte vad jag ska göra. Jag pratar med polisen och ambulanspersonalen och bestämmer att älsklingen åker till kss så kommer jag efter om jag löser barnsituationen. Jag ringer efter svärmor som lovar att komma. Ica är en ängel som stannar hos barnen tills hon kommer och jag åker till sjukhuset.

Där får jag först sätta mig i väntrummet och det var den jobbigaste stunden under hela kvällen. Men sen äntligen  får jag komma till min älskade make. Han ligger fortfarande helt inpackad och kan inte röra sig. Personalen tar massa prover på honom och alla första prover är jättebra. Han har ont i kroppen och sakta börjar han få huvudvärk så de håller stenkoll på honom. Sen får vi vänta på röntgen och så mycket tankar som flög genom mitt huvud då…de vet jag inte när det gjorde det senast. Sen blev de låååång väntan på resultatet.

Som tur var verkar allt gått bra. röntgen visade inget och älsklingen blir frisläppt. Den andra killen är också mörbultad men klarade sig också bra..men han bröt ena fingret så han skulle få gips. Vi fick åka hem efter en  stund men jag har knappt sovit i natt.

Denna dagen har jag gått runt som en zombie men jag är otroligt tacksam över att min man är vid liv utan några större men efter olyckan <3