Igår fick jag bara en sån lust att göra macarones. Jag har aldrig någonsin gjort detta och jag har endast ätit det två gånger i mitt liv så min erfarenhet av macarones är inte så jättebra om man säger så. Men envis som jag är så skulle jag banne mig göra detta.

I receptet skulle det bli 25 stycken….hmmm.. jag fick 60 och då hade jag ätit upp några som var trasiga med. Något blev galet men vad gör det. Jag gjorde både större och fick fler än vad som stod i receptet. Smaken blev päron och smörkrämen fick smak av jordgubb/lime. Supergoda blev de. Jag är grymt nöjd. För att vara första gången jag gör dem så får de helt klart godkänt! Nästa gång ska jag dela upp smeten så jag kan göra olika färgen och smaker!

Eftersom det blev så många och jag vet inte hur länge de står sig så fick älsklingen med sig ett antal till jobbet. De hade vart uppskattade där med! Så nu har vi några kvar hemma. Barnen älskar dem och vill äta mer i morgon vilket de såklart får. Sen kommer nog mamma och Jörgen upp så då får de smaka med såklart =)

Idag slutade älsklingen tidigt så då passade vi på att städa så det är rent och fint till helgen då det både står barnkalas och släktkalas på schemat. Det är inte klokt vad tiden får fort! För fem år sedan låg jag på sjukhuset vid den här tiden. Men jag var rätt nöjd för jag hade fått komma till Skövde och slapp Göteborg vilket betydde att jag fick mycket mer besök!

Att det redan är fem år sedan men samtidigt känns det som evigheter sedan. Nu i efterhand är man så glad att allt gick bra och man inser vilken chock jag levde i. Jag har glömt mycket men har det mesta nedskrivet som tur är. Det minskade ju äldre Nora blev sedan men varje dag jag låg inne innan hon föddes finns nedskrivet om vad som hände samt tankar. Vid denna tidpunkten för fem år sedan trodde jag att jag skulle få ligga så som jag gjorde i flera veckor till eftersom läkarna ville vänta till vecka 32 i alla fall. Nora och min kropp hade dock andra planer som de flesta vet!