Ja, inte vet jag om jag kan hålla med om det alla gånger. Jag försöker le mot livet det mesta jag kan men ibland är det svårt. Särskilt när de man tycker om sårar en väldigt djupt. Har vart lite nere ända sen jag fick reda på att mormor var dålig. Mycket pga mormor självklart men även pga lite annat. Som tur är har jag haft älsklingen vid min sida när andra svikit. Jag får skylla mig själv för att jag är så blåögd.

Jag försöker le mot livet men det är inte det lättaste. Det är sommar och det är fint väder men det räcker inte riktigt. Mina små älsklingar är på dagis och det gör det ännu svårare att le mot livet. Men man ska ha sina upp och nedgångar det är ju det som är livet. Jag måste bara lära mig att lyssna på mig själv så slipper jag bli så sårad.

Jag ska lära mig njuta av det jag har och lära mig att släppa taget. Sluta älta allt i timmar och åter timmar. Det är ingen som mår bättre av att jag gör det, särskilt inte jag själv utan snarare tvärtom.

Idag för övrigt är jag helt slut i kroppen. Träningspasset igår satte verkligen spår efter sig. Jag tog ut mig totalt, men det var skönt och välbehövligt. Kunde öka på vikterna på nästan alla maskinerna så träningen har gett resultat så det är kul och man blir peppad till att fortsätta. Denna veckan blir lite konstig när de gäller träningen eftersom det är midsommar och allt är ju inte som vanligt då.

Ne nu tar vi på ett leende och ler mot livet och hoppas att det börjar le mot mig med!