Idag har jag verkligen kluvna känslor. Jag tänker på mormor som ligger i sin sjukhussäng där långt borta och har det svårt men samtidigt är jag glad och lycklig över mitt liv. Det är säkert så mormor vill att jag ska känna men jag har lite dåligt samvete över att känna så.

Det är självklart jag är ledsen över mormor men för att orka med skola, barn, familj, vikt, träning, ja allt annat i livet så försöker jag inte tänka alltför mycket på det. I skolan idag berättade jag för de närmaste och även för vår utbildningsansvarige så hon vet om ifall jag inte är med som jag ska samt om jag hastigt behöver åka iväg.

Kopplar jag bort alla ledsamma känslor så är jag jäkligt nöjd för tillfället. Jag har känt så i flera veckor och det känns så himla underbart. Från att varit rätt nedstämd hela våren så känner jag att jag lever och jag är nöjd. Jag är nöjd med tillvaron och jag är glad. Jag kämpar på med vikten och tänker inte ge upp. Den har stått still nu några veckor, eller ja det har varit lite plus, men jag har bara mig själv att skylla då jag inte ätit det jag borde och jag har skapat mig ett extremt sötsug igen. Detta har jag återigen tagit tag i och den senaste veckan har jag gått ner 2,2 kg vilket betyder att jag gått ner de 1,7 kg jag gick upp från min lägsta notering men även ytterligare 0,5 kg. Detta betyder att vågen i morse landade på -16,6 kg.

Uppdatering:
Pratade just med mamma, mormor är sämre idag jämfört med igår. Så det där nöjda känns lite längre bort just nu. Jag känner mig nedstämd och orkar inte ta tag i något. Ska försöka hjälpa till att laga lite mat och så… men sen blir det nog krypa ner i soffan och tänka på alla fina stunder som jag och min mormor har delat <3