´

I fredags åkte vi ner till Mullsjö och hälsade på mamma och Jörgen. Men mamma va inte hemma när vi kom men Jörgen tog emot oss så bra så! Han hade förberett så att barnen skulle få göra sina egna hönökakspizzor. Gissa om det var populärt! De åt sedan med god aptit. Lördagen kom mamma hem från Österrike. Nora fick hänga med och hämta henne och det var mycket poppis. Senare på lördagen gjorde vi inte något speciellt. Dagen bara försvann.

Söndag morgon. Nikki är sig inte lik. Inte konstigt för hon hade åkt på magsjuka och spydde på förmiddagen. Men sen var det inget mer förrän vi satt oss i bilen och ska åka hem. Vi hinner inte åka mer än fem minuter förrän hon spyr ner hela sig. In och stanna på Pump och byta om på henne.

I Skövde sen så smiter jag och Nora in på Maxi och handlar. Det tar ca en halvtimme och när vi kommer ut sen så kommer Johan mot oss och säger: “Ehh, vi har lite problem”. Första tanken som far i huvudet är “Vad är det nu då? Har Nikki spytt eller kissat ner sig eller nåt?” Men de visar sig vara MYCKET värre än så. Älsklingen har haft på fläkt och spelat musik på bara tändningen och nu är batteriet stendött. Bilen går inte starta. Bara klickar till. Så går det när man har dåligt batteri i bilen tydligen.

Men han hade ringt efter underbara Fia. Så hon och Johanna kom till undsättning med bil och startkablar. Bilen startade så snällt så med lite hjälp! Tack underbara Fia och Johanna för hjälpen <3

Sen blev det att köra ca 8 mil för att ladda upp batteriet lite.

Men på måndag morgon bestämde vi oss för att byta batteriet istället. För snart skulle det väl hända igen när det väl hänt en gång. Nu skulle väl bilen funka fin fint tänkte jag. Men den lyckan blev kortvarig.

På kvällen skulle jag och Fia in till Skövde och handla lite julklappar. När jag kommer till tappen så är bilen helmysko och när Fia satt sig i bilen och vi ska åka iväg så kommer vi knappt framåt. Det känns som om jag försöker starta på trean fast jag har i ettan. Men sen blir den normal för att bli lika knepig igen. Mitt hjärta slår typ i 1000 slag i sekunden. Jag hatar när bilen krånglar. Det är en sak som bara ska funka. Så är det bara.

Men vi åker tillbaka till tappen och Fia springer in och pratar med Björn som kommer och tittar på bilen. Den låter helknepigt och ryker som jag vet inte vad. Han börjar prata topplock, turbo och jag vet inte vad. Jag ser bara tusenlapparna försvinna rakt framför ögonen på mig. Han tar sig en åktur och kommer tillbaka och häller i nåt i bensinen och efter det har den funkat! Hoppas verkligen att det bara va vatten eller nåt skräp i bränsletanken som han misstänkte sen till slut att det kunde va. Håll tummarna med mig att jag slipper bilproblem! Jag hatar det och oftast brukar de bli väldigt dyrt och det gillar jag verkligen inte! Vi kom i alla fall iväg till Skövde sen och handlat blev. Både för mig och Fia!