Usch denna dagen kunde lika gärna kvitta. Är inte alls på humör vilket har sina orsaker i och för sig. Men ändå. Dagen bara masar sig fram men jag vill inte att den ska gå fortare ändå. Det känns konstigt för igår var det en såndär bra dag idag är det precis tvärtom.

Idag är en såndär dag man bara vill krypa upp i en famn och vara liten och inte behöva fatta någonting. Det var länge sen jag hade en sån dag. Eller ja sen i höstas i alla fall. Jag klättrar på väggarna och jag tycker allt känns så meningslöst.

Nikki hade världens trotsutbrott när det var dags att hämta på dagis. Det har gjort sitt till idag. Hemska unge! Så får man inte säga men det är så jag känner. Gallskrik och trots. När jag äntligen fått på henne ena tröjärmen och börjar med nästa då tar hon av den första och så håller vi på samtidigt hon gallskriker. När jag äntligen fått på tröjan någorlunda så e de samma visa med jackan. Samma visa med skorna. Hade dessutom de svåraste skorna att få på idag. Aldrig mera dem skorna! När kläderna äntligen var på var jag genomsvettig. Då vägrar Nikki att ställa sig på fötterna så jag får bära ut henne genom dörren. Hon fortsätter vägra så jag sätter ner henne på trappan och säger till Nora att vi går. Då började hon hänga med men under skrik och vrål. Hela vägen hem, raka vägen till sängen och där somnar hon skrikandes.

Usch ta mig härifrån känner jag bara. Har två hämtningar till denna veckan och jag vet med säkerhet att de kommer va under protest de med. 19 av 20 hämtningar sker med protest nämligen. Så roligt…not!