Idag skulle min älskade morfar blivit 86 år om han hade levt. Jag skulle egentligen fyllt år då denna dagen för 23 år sen var min beräknade födsel. Jag hade gärna fyllt år samma dag som morfar.

Jag saknar honom något enormt mycket även om det är 2 ½ år sen han gick bort. Jag tänker fortfarande på han i stort sett varje dag. Det har blivit mycket fler tankar på honom sen jag blev gravid igen. Tänk om han ändå kunde få träffat sitt barnbarnsbarn och sitt kommande barnbarnsbarn. Tänk om han kunde fått träffa älsklingen. De är rätt lika min morfar och min älskling. De skulle inte kunnat prata med varandra men de skulle ha förstått varandra ändå.

Jag tycker verkligen att det är synd att morfar inte fick träffa älsklingen då han var orolig för att älsklingen inte var den rätta för mig. Vi hade ett långt samtal kommer jag ihåg. Där han verkligen ifrågasatte allt. I början var han tveksam men när vi la på luren så hade han förstått hur glad älsklingen gjorde mig. Han kanske var tveksam fortfarande men han stöttade mig till 100%.

Vore det inte för min morfar vet jag inte vart jag hade vart idag. Han gav mig det stöd jag behövde och han fanns alltid där när jag behövde någon som mest. Jag ångrar att jag aldrig hann tacka honom. Jag skulle ju göra det den dagen då han gick bort, men jag kom försent. 15 minuter försent, Det skär i hjärtat när jag tänker på det. Fast jag vet innerst inne att han visste.

Det finns verkligen inga ord på hur mycket jag saknar dig morfar. Jag glömmer aldrig de sista orden du sa till mig. Du sa att du älskade mig men jag kommer inte ihåg vad jag svarade. Jag hoppas innerligt jag sa att jag älskade dig med!