Förra veckan fick vi i alla fall ett litet ljus i mörkret. Vår ugn och mikrovågsugn kom och blev installerade! Nu får vi bara hoppas att de funkar som de ska för när vi brände in ugnen så gick säkringen. Sen har jag knappt vågat använda den :p Men har använt den lite efter och då verkar det ju fungera i alla fall. Får göra nåt i ugnen idag till mat kanske. Blev riktigt nöjd med dem, men jag saknar våra vita lite grann. Men nu fanns det inte så då är det inte så mycket att göra något åt.

Annars känns det som en mörk dimma ligger över vårat liv just nu. Ena stunden verkar det som man ser en liten lättning av dimman för att i nästa vara lika mörkt och grått igen. Jag hoppas att denna hemska tid gör att vi kommer varandra närmare istället vilket det faktiskt känns som att det har gjort (hittills i alla fall, än är det ju inte slut). Men jag vet ju att allt löser sig på ett eller annat sätt. Men nu tycker jag att den dära lösningen kan komma snart. Det är en lång väntan och julen närmar sig med stormsteg. Jag har ångest över att jag inte varit den mamman jag velat vara nu inför jul med mina barn. Jag hade sett fram emot detta så mycket och vi skulle göra massa skoj. Då går ugnen sönder och sen kommer detta och lägger sig på allt så jag har inte varit människa på en månad nu. Jag känner hur det har tärt på mitt psyke och har gjort så att jag har stängt in mig själv. Jag känner så väl igen symtomen. Jag vet att jag inte borde, men jag vet inte vad jag ska göra istället. Hela situationen har varit och är som en enda hemsk mardröm.

Till detta så kom ju den berömda magsjukan dessutom förra veckan. Nu är det bara Nikki som har klarat sig. Jag hade en lindrig variant så det är jag glad för. Eller peppar peppar.. det kan ju fortfarande komma tillbaka. Dock har jag haft en släng av feber också. Det hade inte resten av familjen. Jag gick och frös hela gårdagen trots dubbla tröjor, en brasa i kaminen och tjocka mjukisbyxor.

Jag ska försöka se allt positivt istället. Allt händer ju av en orsak. Vi lär oss alltid något av situationen. Det kunde ju varit värre. Vi har i alla fall varandra och det är huvudsaken <3