Ja inte blir man klok på systrarna Ahlin i alla fall. Ena stunden är det världens bästa vänner, nästa världens ovänner. Men trots att de är ovänner så är det alltid ihop när det gäller att trotsa mamma. De är alltid på varandras sida oavsett hur mycket de har bråkat.

Det är rätt så fantastiskt att se faktiskt. De avgudar verkligen varandra och de är varandras allt. Det är jätteviktigt att andra är snälla mot den andre och är de inte snälla mot den andre så är de inget värda. Nora berättade häromdagen att om hon ska ta med sig kompisar hem så måste de vara snälla mot Nikki. Annars får de inte komma!

Är det någon av dem som gjort något de inte får göra så skyller de båda på varandra eller så säger båda att det är de själva som gjort det. Det är ju inte det lättaste att skälla på rätt person om man inte tagit dem på bar gärning!

Detta kan göra mig galen men samtidigt blir jag så glad inombords att de verkligen ställer upp så för varandra. De älskar varandra så högt som det bara går. Jag hoppas att detta får hålla i sig resten av deras liv. Det vore riktigt kul om de fick fortsätta ha en sån bra kontakt som de har. Dock kommer de inte bli lätt att uppfostra dem då i så fall för de kommer ju garanterat skydda varandra!

Jag vill inte ens tänka på när de blir tonåringar och om de fortsätter att skydda varandra! Men alla de skuldkänslor jag hade mot Nora när Nikki föddes. De var helt onödiga att ha för jag tror att Nikki är den bästa presenten Nora någonsin har fått och någonsin kommer att få! <3