Satt just och tittade på en film om Rambo Rimér när han kom till världen. Jag blev riktigt rörd och kunde inte annat än tänka tillbaka på när Nora o Nikki föddes. En stor tacksamhets och lyckokänsla fyllde hela min kropp. Mina barn är verkligen det bästa jag har. Jag är så lyckligt lottad att ha fått två små fina flickor. Jag lider verkligen med alla er där ute som vill ha barn men som inte kan få några. Det skulle vara min värsta mardröm. Nu har jag turen att slippa den mardrömmen och jag är så evigt tacksam för det.

Det går verkligen inte förklara känslan över att få barn. Det kan nog bara föräldrar göra. Det är konstigt att man kan älska någon så enormt mycket att man kan göra precis vad som helst för det. Det är så stort att det inte går att beskriva. Kärleken till sina barn är nog det finaste som finns. <3