I lördags var det dags. Annelie och Martin blev man och fru. Jag och Fia var toastmadames. Konstigt nog var jag inte nervös innan men det blev jag såklart under kvällen.

Inte så konstigt kanske då jag typ inte kände några som var bjudna. Men det gick bra och jag hoppas att Annelie är nöjd.

När klockan började närma sig kvällen så kom det ännu mer gäster och vi åt tårtbuffé. Sen blev jag väldigt trött tillsammans med att ett liveband började spela och det klarar ju inte mina öron så jag satt ute och pratade med folk istället. Men den höga musiken tillsammans med att att jag började slappna av gjorde så att jag blev ännu tröttare och började få ont i öronen så jag och Johan checkade ut och åkte hem framåt ett snåret. Det började även bli väldigt kallt att vara ute och bandet spelade fortfarande så jag kunde inte gå in. Det är det värsta med mitt syndrom. Jag är så ljudkänslig p.g.a. mina trumhinnor och det verkar som att Nora kommer att få samma problem. Stackars gumman! Det är inget roligt! Det verkar dessutom bli värre med åren eller om det är att man blir äldre och klokare och insett hur betydelsefullt det är att ha en hyffsat normal hörsel. Jag får ju ändå säga “Va?” väldigt ofta för att jag inte hör ordentligt. Så vill ju inte att det ska bli ännu värre.

Men kvällen var lyckad och alla hade skoj. Jag stensomnade hemma och vaknade inte förrän klockan ringde och då var det bara att gå upp och hämta barnen hemma hos mamma!

_____________________________________________________

Jag glömde skriva att temat för bröllopet var Rockabilly/50-tal