Något jag alltid har vart bra på är att vara mig själv och gå min egen väg. Jag är stolt över det. Riktigt stolt. Redan i de mest känsligaste åren valde jag att gå min egen väg. Jag växte som människa. I sjuan var det dags att välja om man ville konfirmeras. Jag har aldrig varit troende eller trott på gud så detta kändes väldigt avlägset. Många av mina klasskompisar sa: Men man får ju pengar, presenter, man får åka på läger och alla andra gör ju det. Svaret jag gav dem var att läger finns så att man kan åka på ändå, pengar och presenter kan man väl få fast man inte konfirmeras och för att alla andra gör det så måste väl inte jag göra det?! Sagt och gjort. Från att varit själv i klassen med att inte vilja konfirmera mig så blev det fler som valde att avstå fast de sagt att de skulle göra det.

Nästa stora val var gymnasiet. Alla i princip valde Jönköping eller Mullsjö. Jag gick emot majoriteten och började i Falköping. Det bästa valet jag gjort för det har tagit mig till det jag har idag. Det var ensamt och det var tomt till en början i en ny stad där alla kände varandra och man var utbölingen. Men envis som jag är gav jag inte upp. Jag vet att jag tyckte det var jobbigt och det var svårt att komma in i klassen. Men detta var inget jag sa till någon. Jag behöll det för mig själv och kämpade för mig själv. Tillslut kom jag in i klassen och jag hade några väldigt bra år som jag inte vill byta mot något annat. Men första terminen var kämpig. MYCKET kämpig. Men lite får jag skylla mig själv. Jag kunde tagit hjälp men jag är jag och jag ska klara allt själv.

På gymnasiet var det nästa stora test. Alla tjejer i princip rökte i klassen men inte jag. Jag gick med ut varje rast när de skulle röka. Jag började aldrig röka. Jag fick mycket beröm av mina klasskompisar att jag var så stark och kunde motstå detta för många av dem hade fallit dit av just grupptryck. Det var här tankarna om att jag faktiskt kan va mig själv och vara stolt över det började gro. Jag blev stark inombords!

Jag är en väldigt känslig person men jag är mig själv. Jag gillar att vara mig själv och jag tycker det är skönt att slippa spela någon annan. Jag har en man som älskar mig just för att jag är den jag är. Självklart har jag sidor som han inte gillar och han har självklart sidor som jag inte gillar. Men man får ge och ta. Men får kompromissa. Vi accepterar varandra för att vi är dem vi är och vi försöker mötas på halva vägen för att få vårat liv att fungera. Hittills har vi faktiskt lyckats jävligt bra!