Varje dag denna veckan har jag vaknat vid halv sju första gången. Så roligt att vakna tidigt när man har semester…not… Alla andra dagar har jag dock gått upp på toa och sen gått och lagt mig igen och somnat om, vilket har resulterat i att jag har varit kanontrött hela dagen. Så idag gick jag upp direkt. Först av alla. Det är fel. Nikki ska ju vara vaken. Men idag när hon vaknade var hon arg som ett bi så det kunde nästan lika gärna kvittat. Hennes mamma är dummast i världen för att hon inte får titta på My little pony hela dagarna. Det är inte lätt alla gånger. Jag gav som förslag att lika länge som hon är ute och leker lika länge kan hon få titta på tv. Men det var nog det dummaste förslaget jag kunde ge henne (enligt henne).
Då mini är sur passar jag på att sitta och läsa i min gamla gamla blogg. Min första blogg. Den startade jag 2005 och skrev nåt år, sen bytte jag runt lite men var tillbaka o skrev i den strax innan jag blev gravid med Nora och sen skrev jag i den fram till jag blev gravid med Nikki. Lite kul att läsa gamla saker faktiskt. På den tiden var jag betydligt bättre på att skriva, men kanske inte så konstigt med det för då satt jag ju vid datorn betydligt mer hemma. Idag sitter jag nog mer vid en dator, men då är det ju bara på jobbet och väl hemma sen orkar jag inte sätta mig där också. Vill inte heller då jag hellre är med barnen eller mannan!
Men i alla fall för 8 år sen skrev jag:
”I Söndags var Noras stora dag. Vi tog bort sonden. Gissa vem som var överlycklig över det? Jo självklart var det Nora. Jag var dock lite nervös över hur amningen skulle gå. Men det verkar ha gått bra. Får bara hoppas att hon går upp i vikt nu med. Igår vägde hon 2905g och var 48cm lång. Så nu har hon växt 1 dm! Det är 1 cm i veckan. Inte helt fel. Önskar hon kunde ge mig några centimeter också ;)”
För 8 år sen var hon lika stor som en liten normalstor bebis. Ungefär lika stor som Nikki var när hon föddes (2810 g o 47 cm). Det är så svårt att föreställa sig att de har vart så små. Jag fattar inte att jag klarat av det hela. Att leva i den bubbla vi gjorde och all den oro som allt förde med sig. För oss blev det vardag men det är inte det ”normala” liv man brukar leva när man får barn. Jag tror det gjorde oss starkare men det var en jobbig tid. Just då när man var mitt uppe i det hela så tyckte man inte det var så jobbigt. Men jämför man med när Nikki föddes så var ju Nikkis bebistid ingenting jämfört med Noras. Förutom att allt gick så extremt snabbt. Man han ju knappt blinka innan hon satt. I nästa ögonblick gick hon. Nora tog lite längre tid på sig. Vilket var helt som det skulle, hon hade ju en 3 månaders startsträcka först :) Så bebistiden blev väldigt lång.
Nora är nog ca en vecka på bilden ovan och Nikki är ett dygn. Så ungefär så stor som Nikki är där var Nora för 8 år sen. Ja det går inte att föreställa sig.
Dags att ta tag i livet kanske och försöka få Nikki på lite bra humör innan resten av familjen vaknar så att några bråk kan undvikas. Nu märks det tydligt att de vart lediga i tre veckor. Bara 4 veckor kvar för dem. Undra vem som ger upp först?!