Jag borde sova. Älsklingen ligger bredvid o snarkar så de e inte så lätt. Jag avslutar dagens bloggande med en bild där jag hittade hur jag tänker i situationer då jag e feg. Eller snarare så jag borde tänka oftare i situationer då jag är feg. Eller inte tänka. Nu virrar jag in mig här.

Jag brukar tänka vad kan hända? Det gör ont och jag blir ledsen. Men jag är stark så jag klarar det om det inte blir som det var tänkt. Sen slutar jag att tänka och kör på bara. 

Snart är det åtta år sedan jag var så modig. Åtta år sedan jag satsade all min värdighet o vann högsta vinsten. Jag är glad för att jag vågade. Jag är glad för att jag inte gav upp på vägen utan byggde den istället sakta bit för bit så att jag skulle våga ta det där stora steget. Jag gav inte upp när det verkade hopplöst och obesvarat. Jag visade att jag var bättre än de andra. Jag hörde av mig fast jag inte fick svar. Jag kämpade o höll mig kvar. Jag är så otroligt glad att jag klarade den uppgiften. Jag ville ge upp så många gånger men envis som jag är så ville jag ha ett nej eller ett ja. Inte tystnad. Den räknades inte för den kunde misstolkas. 

Trots mitt stora steg fick jag vänta ytterligare några månader för att få svaret jag ville ha. Jag visste vad svaret var men jag ville höra det. 

Vad lärde jag mig av denna resan? Jo var rak snabbare så får man snabbare ett rakt svar tillbaka. Jag vågar inte detta mot alla men bra många fler än jag vad jag vågade de mot förr :)

Sov gott!