Igår var det äntligen dags för dagen som barnen har väntat på länge. Vi skulle åka ner till mormor och vi skulle åka buss och tåg. Resan gick kanonbra. Jag var lite orolig att de inte skulle lyssna på mig. Men de borde jag vetat att det behöver jag inte oroa mig över. De brukar ju lyssna väldigt bra borta.

Idag ska dagen bestå av cupcakes barkning. Nora älskar när vi bakar cupcakes för de blir så fina säger hon. Jag kan inte annat än hålla med henne. Sen att de smakar gott är ju bara ett plus. Men att de sedan är kaloribomber är en stor nackdel. Det är lite tråkigt. Undra om man kan hitta nåt recept på det som är nyttigare =P

Jobbsökandet går väl sådär. Inga napp ännu. Nu börjar jag snart bli desperat. Klättrar på väggarna hemma. Det är så tråkigt att va hemma när alla andra jobbar. Men det är klart det finns en fördel. Jag får mycket tid med mina små hjärtan <3 Det är ju faktiskt guld värt. Trots att det blir mycket bråk och syskongnabb mellan dem så är de ju bara små en gång. Jag ska ta vara på detta. Tittar man tillbaka på bilder från när de va små så längtar man tillbaka till den tiden. Jag lovar att om 2-4 år kommer man titta tillbaka på denna tiden och längta tillbaka till den med.

Så bäst att ta till vara på det när man kan. Eller hur!
De är ju bara små en gång. Snart sitter vi där och de står inför gymnasieval. Vart tog tiden vägen tänker man då? Dessa 4 ½ år som Nora har funnits har totalt flugit bort och alla som är äldre som man pratar med säger bara “Vänta du bara, åren går bara fortare och fortare.” Ska jag vara ärlig vill jag verkligen inte att de ska gå fortare. De går fort redan som det gör nu!

Nu frukost!