Idag är det Alla hjärtans dag. En dag som för alltid kommer ge mig kluvna känslor har jag insett.
För 8 år sedan fick jag reda på att morfar åkt in på sjukhuset igen. Denna gång för att aldrig få komma hem, men de visste vi inte då men någonstans inom mig visste jag om det.

För att inte bli ledsen så försöker jag tänka på allt fint jag och min morfar gjorde tillsammans. Han betydde verkligen hur mycket som helst. Han var mitt allt. Min fina morfar Jag förstår inte hur man kan sakna någon så mycket. Jag önskar att han hade fått träffa mina barn o Johan. Tänk om han fått va med när jag tar examen. Han hade varit så stolt.

Nu fokuserar jag bara på fel saker och blir bara ledsen. Jag hatar att ha så kluvna känslor över denna dagen som jag egentligen gillar så mycket.
Hoppas ni får en fin alla hjärtans dag. Jag ska ha en fantastisk dag med min älskade familj