Ja nu är det minsann dags snart. Ska alldeles strax sova för måste gå upp klockan fem imorgon och duscha!!! Usch måste använda en hemsk tvål som inte luktar det minsta gott och dessutom måste jag ha de i håret och det blir inte alls mysigt av den. Stelt och strävt. Jag kommer vilja duscha såfort som möjligt imorgon när jag fått tillbaka känseln i benen så att jag kan gå.

Imorgon ska de alltså skära upp 7 olika lager på mig. Det känns lite läskigt fast jag gjort det en gång tidigare. Men då tänkte jag aldrig på vilken stor operation det egentligen är. Jag hoppas innerligt att det går lika bra denna gången som förra. Dock har jag ett handikapp nu. Jag hör ju bara på ett öra!

Jag längtar efter att äntligen få träffa bebisen! Förstår inte vart tiden har tagit vägen. Känns som jag testade positivt för typ en månad sedan. Men det är rätt många månader mer än så. Det är skönt på ett sätt men jobbigt på ett annat sätt också. Hade ju gärna sett att all snö var borta och det inte var glashalt vart man än går. Men ingen kan bestämma över vädret som tur är kanske :p

Saknar min lilla älsklingsgumma också. Hon sover nog skönt nu. Önskar jag kunde krama och nosa på henne lite. Vet att jag kommer älska henne lika mycket fastän jag kommer älska en till lika mycket.

Åhh vad jag saknar henne!