Ja de blev inget långt inlägg igår. Men jag var frustrerad till max. Hade haft den jobbigaste dagen i hela mitt liv. Allt började direkt när Nora vaknade. Hon var på sitt sämsta humör. Gallskrek och var arg på jag vet inte vad. Inget var bra. Det humöret fortsatte hela dagen. När Nora skrek så triggade hon Nikki till att skrika. Grannarna trodde säkert jag slog mina barn så som de skrek emellanåt. Men det gjorde jag inte. Även om det kändes som jag bara ville kasta in dem i väggen. Nu i efterhand om man tänker på att om man gjort det så tror jag ju inte att de skulle hjälpa så mycket då de antagligen skulle börja skrika ännu mer.

Jag var på bristningsgränsen flera gånger under dagen kan jag lova. Kände att jag inte ville vara hemma en dag till med dem ensam.

Älsklingens mormor ringde när jag höll på att laga mat till Nora och undrade om hon skulle ta dem lite (hade messat lite med älsklingen under dagen och han messade sin mamma och undrade om hon kunde ta barnen och hon hade messat sin mamma). Men typiskt nog ringde hon mitt under den perioden det var lugnt mitt på dagen då Nikki sov och Nora skulle få mat. Så jag tackade nej.

IMG_3631Bilden är från i helgen

När Nora äntligen somnade så vaknade ju självklart Nikki och var på sitt sämsta humör. Efter någon timme vaknade Nora och allt var igång igen. Men då kändes det som det inte var lönt att ringa älsklingens mormor så hon kom en stund för det var ju inte många timmar kvar till älsklingen kom hem.

Jag överlevde dagen, men det var med nöd och näppe kändes det som. Har aldrig känt mig så frustrerad. Det fanns verkligen inget stopp på gråt och gallskrik från Noras sida.

Nikki var helt slut efter gårdagen och sov och sov och sov i natt. Vi gav henne ersättning redan vid sju för jag var fortfarande så frustrerad att jag bara spände mig och kände att jag inte kunde slappna av för att amma. Hon åt och somnade efter en stund med skrik. Sen väckte jag henne vid tio så hon skulle få lite mer mat inför natten så jag inte bara skulle få sova någon timme för att sedan vakna och mata direkt.

Hon åt lite, men inte mycket att skryta om. Så somnade hon och och jag och älsklingen la oss. Sen vaknade jag av mig själv 05.24, en minut innan älsklingens klocka ringde och då hade Nikki inte vaknat ännu! Jag väckte henne och hon åt lite halvbra och somnade om. Stackars liten. Men nu har hon ätit desto mer på förmiddagen.

Oj vad långt det blev… aja skriver mer i kväll…måste lära mig att be om hjälp också… suck…