Känslan man hade i hela kroppen när vi gick ut till utgångsmarshen går inte beskriva. Det var ren lycka. Vi var nu man och hustru. Nikki var döpt. När vi kom ut fick vi gå runt kyrkan och in igen för att alla gästerna skulle kunna gå ut och ställa upp sig. Sen stängdes dörrarna för att sedan öppnas och vi komma ut genom dem och alla kastade ris.

Det var inte det minsta behagligt men samtidigt helt underbart. Jag gjorde väldigt många fina grimaser har jag sett på bilderna. Ja ni ser ju själva:

Ute på kyrktrappan så ville alla gratulera och kramas. Det var helt underbart att få dela denna dagen tillsammans med all släkt, all ny släkt och alla vänner. Vi stod på kyrktrappan en bra stund tror jag för alla ville ta kort och dona.

Efter ett tag kommer min numera svåger körande med bilen som vi ska få åka runt i och sen ut till bygdegården. Tack Fia för den underbara bilen =)

Vi åker runt i stan och vinkar på folk. Folk tutar som galningar. Vi åker så sakta att vi tom blir omkörda av en cyklist. När vi åker förbi rådhuset ser vi att klockan börjat springa iväg och vi säger till vår chaufför att det kanske dags att dra sig utåt. Han vill bara åka lite till först :p Killar :p

Ut mot bygdegården så tutar nästan alla bilar som kör om oss. Tutar och vinkar. Det var faktiskt väldigt kul att få så mycket uppmärksamhet. Jag brukar iofs inte gilla för mycket sådant men denna dagen var det bara kul =)

 

(Bilderna i detta inlägget är taget av vår fotograf Christer Karlsson)