Jag saknar sommaren massor nu.
Suttit o bläddrat tillbaka i bloggen lite. Sommarbilder finns det nåt finare!

Tittat på bilder på mina två underbara flickor med. Åh vad jag älskar dem. Förstår inte hur man kan älska någon så mycket som man älskar sina barn.’

Trots skrik och gnäll nästan hela dagarna numera då antingen ena är trött, hungrig eller får för lite uppmärksamhet så älskar man dem mer än nåt annat.

Det är långa dagar själv. Det är det verkligen. När älsklingen kommer hem så är det inte långt kvar tills man ska gå och lägga sig. Helgerna är högprioriterade för varandra. Tråkiga är att det är då saker måste ske om det är nåt som ska göras, någon som ska hälsas på. Det är tid jag bara skulle vilja ha tillsammans med min familj. Men det funkar inte. Men har bestämt mig för att försöka planera mindre.

Förra helgen hade vi inget planerat och inte denna heller förutom storstädning och jag mår så mycket bättre. Känner mig inte alls lika stressad.

Är lite höstdeppig med. Det är jobbigt!