En vecka med mycket jobb har det blivit. Min hjärna är död idag. Men snart är det stängning av december och sen ska revisorerna komma. Sen är det lugnare ett tag. Ska bli så skönt. Då ska jag ta tag i min träning igen. Jag saknar verkligen att träna nu. Jag hoppas att tröttheten lägger sig lite om jag kommer igång med mer fysisk aktivitet. Det har varit en jobbig tid mentalt denna vintern men nu börjar jag äntligen vara på banan igen. Så extremt skönt. Nu ska jag ta tag i mig själv igen, äta mat jag mår bra av och njuta av att ha en sån fin familj.
Under de kämpiga veckorna så åt jag som jag gjorde förr. Det gjorde ju garanterat att jag mådde ännu sämre än vad jag kanske hade behövt. Men jag orkade bara inte bry mig. Det gav mig också 6 kg plus på vågen. Lite ångest där, men den la sig när jag insåg att jag ändå var mindre och lättare på nyår än vad jag var på nyår för ett år sedan. Det kändes bra ändå. Nu är jag på banan med maten igen. Sötsuget har i princip lagt sig. De fikade på jobbet i veckan men jag drack en kopp kaffe med kokosolja istället. Det mättade gott istället för att väcka den varg som sover.
Det är svårt att bryta gamla vanor, tankebanor och mönster. Jag har trott att jag har lyckats flera gånger men så händer det något och så är jag där igen, med den mat som jag inte klarar av att äta. Den mat som gör mig orkeslös, trött, hängig och framförallt sötsugen och hungrig konstant. Jag har lättare att komma i fas när jag väl bestämmer mig mot vad jag hade förr. Däremot tar det för lång tid innan jag verkligen bestämmer mig. Eller snarare innan jag inser vad jag håller på med. Där har jag något att arbeta på om jag nu faller tillbaka in i gamla mönster.
Jag borde börja skriva här mer för att ventilera mina känslor. Men jag har svårt att ta mig tiden att verkligen sätta mig ner o skriva ner det. Jag vet att det är ett bra verktyg för mig och jag vet också att jag är bättre på att inte falla dit när jag skriver, läser om hälsovinsterna och den nya forskningen kring ämnet. Jag blir mer o mer motiverad ju mer jag läser. Men jag känner att tiden inte finns. Men vill jag så finns den det vet jag. Det handlar om prioriteringar. Det som ändå känns positivt nu är att jag känner igen känslan jag har i kroppen nu och jag vet att jag kommer komma på banan bara jag inte ger upp. Jag har haft känslan flera gånger förut och alla de gånger har jag kommit tillbaka till rätt stig. Se om jag kan följa den stigen nu. Helst följa den nu och för alltid. Den dagen är jag i mål!
Nu känner jag mig mer motiverad än på länge. De kliar i ben att ge mig ut! Ut o röra på mig, äta bra och bara va lycklig igen. Jag är på väg åt rätt håll igen och det är så extremt skönt!