Idag är en sån dag jag bara vill vara liten. Jag vill inte mer nu. Jag klarar inte mycket mer nu. Jag är arg, besviken, ledsen och likgiltig om vartannat. Jag vet inte vad jag ska tro eller vad jag ska tänka. Jag hoppas att denna soppan är slut snart. Jag orkar inte mycket mer. Jobbet blir lidande, privatlivet blir lidande och jag vill egentligen bara lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och hoppas att jag vaknar ur denna mardrömmen snart. Jag känner mig inte direkt positiv idag. Jag känner inte igen mig själv. Jag är sur, lättirriterad och känner mig allmänt nere. Men det är inte så konstigt med tanke på denna absurda situation.

Men jag får försöka se det positivt. Tvättmaskinen verkar vilja funka, vi ska få ny ugn och micro frågan är bara hur de ska göra för att det ska få plats. Men där kan vi i alla fall vara med och påverka. Jag borde fokusera på det positiva men det är svårt. En annan dag kanske?!