Idag satt jag och lyssnade på en pod där My Westerdahl blir intervjuad. Denna människa kommer med så kloka ord emellanåt. Denna gången sa hon en mening som jag ska börja tänka allt oftare! Jag har flera gånger trillat in i sockerträsket igen efter att ha haft uppehåll ett längre tag. Idag fick jag ett jättebra verktyg för att inte trilla dit igen. Vår hjärna är väldigt speciell. Den är jäkligt smart men även så himla osmart. Säger vi till oss själva att vi aldrig får göra något igen. Vad händer då? Jo vi vill göra det såklart. Säger jag att jag aldrig någonsin mer får äta godis. Vad händer då? Jag blir sötsugen såklart. My pratade om just detta i den poden jag lyssnade på idag. Istället för att tänka att hon aldrig får äta t.ex. godis så tänker hon att imorgon får jag äta godis. Vad händer imorgon då? Samma sak igen, imorgon får jag äta godis. Vad händer här? Jo hjärnan ställer in sig att imorgon får jag äta godis. Då blir den mer nöjd än om den skulle veta att den aldrig mer får godis. Men den där imorgon kommer aldrig, men de hänger inte hjärnan riktigt med på. Så finurligt. Detta ska jag se om det kan funka på mig med! För varför ska jag äta massa bröte som jag inte mår bra av? Jag lever bara en gång och låt det bli den bästa gång jag haft!

Så mycket sjukdomar som det där sockret orsakar! Jag lever gärna utan både cancer, demens, diabetes m.m. Det är bara min hjärna som vill suga åt sig så mycket socker som möjligt. Men jag åt faktiskt en bit kitkat i tisdags och det var det äckligaste jag smakat (jag som brukar älska Kitkat). Det var sött och det var vidrigt. Det sved i smaklökarna. Jag är så glad över att jag känner så när jag äter godis. Mörk choklad går fortfarande ner lite väl lätt. Men det är ju fortfarande bättre än mjölkchoklad.

Jag är i alla fall så innerligt trött på de som säger att jag lever bara en gång så då kan jag äta vad jag vill. Ja visst, vi lever bara en gång. Men hur vill du leva den gången? Vill du må bra tills livet tar slut eller vill du dö i alla dessa sjukdomar som har västvärlden i ett järngrepp? Jag vet vad jag vill. Du får vilja va du vill.. men stjälp inte de som faktiskt försöker göra sitt liv till det bättre! Bjud inte dessa personer på massa kakor, godis, dricka, skräp! Uppmuntra dessa personer istället och erbjud bra saker som man mår bra av istället. Ska du bjuda på fika, bjud på lite bär och frukt istället för att bjuda på kakor! Det är så lätt att falla tillbaka om tillfälle ges. Det är svårt att övervinna den där hjärnan varje gång. Va en bra vän istället och hjälp till istället för stjälp.