Idag har jag varit med om en av de värsta sakerna som hänt i mitt liv tror jag. Men för att ta allt från början…

Igår va vi o hälsade på Fredrik, Ida o Fia. De har ju flera djur och det är inget konstigt med de..men när vi åker hem från dem o går ur bilen så är Nikki helt svullen runt ögonen o röd. De rinner o kliar. En allergisk reaktion. En likadan reaktion som hon fick när vi var i karlstad men då trodde vi att de va nåt hon ätit. Nu misstänker vi att de va hunden. För igår åt hon inget konstigt.

Men hon fick lite allergimedicin o det röda började bli bättre så hon fick gå o lägga sig. På morgonen när hon vakna var allt det röda borta men hon var lite svullen under ögonen men mådde annars bra så hon fick åka till dagis. Vi berättar vad som hänt o säger att de får ringa om de är något.

Dagen går men när jag är mitt uppe i jobbet så ringer dem. Nikki har blivit sämre. Hon är trött o hängig o inte alls sig själv o sen har hon ont i mage o ryggen när hon andas så det är lite svårt att andas säger hon. Paniken jag känner o jag känner mig som världens sämsta mamma som lämnade henne på dagis imorse. Jag får också panik då vi har bokslut på jobbet o fullt upp. Men Nikki går helt klart först. Så jag förklarar lite osammanhängande för Hanna vart jag är i arbetet o sen åker jag.

Ringer älsklingen som bokar tid på vc o åker o hämtar Nikki. Hon ligger i soffa o ser inte alls bra ut. Lilla gumman.

Hos doktorn går de bra. Hon konstaterar en allergisk reaktion men även att det är något mer då urinprov inte var helt okej så de skickades iväg på analys. Efter mycket överläggande hur vi ska gå vidare, om vi ska till barnmedicin eller avvakta så bestämmer vi att vi avvaktar för Nikki är något piggare nu. Blir hon sämre får vi remiss direkt till barn.

Hon misstänkte att de kunde va urinvägsinfektion eller något med njurarna eftersom de gjorde ont i rygg o mage. De kunde va nåt som kommer bryta ut men de kunde även gå tillbaka av sig själv. Så mycket vila blev domen o komma in om läget blev sämre.

De kändes bra för läkaren verkade som hon tog de på allvar och det är skönt. Men den paniken jag kände när jag fick höra att Nikki har svårt att andas…den va inte rolig. Aldrig mer sånt!