I fredags var älsklingen tillbaka och försökte jobba. De gick rätt okej tror jag. På lunchen tog han sig till verkstaden där bilen står. Han tyckte de var rätt jobbigt för där och då förstod han vad han varit med om och vilken tur han haft. Precis där sätet börjar så börjar märkena i bakdörren efter den andra bilen. Bilderna gör inte riktigt verkligheten rättvis för bilen ser värre ut  än vad den gör på bilderna och en sak är säker, han hade änglavakt och Stina med och den andre killen också. Stina verkar klarat krocken utan några problem. Men en katt har ju 9 liv :)

När barnen fick se bilderna på bilen blev de helt tysta. Och sen sa båda att vilken tur att pappa mår bra. Det tycker nog vi alla. Livet kunde sett helt annorlunda ut idag men jag är verkligen glad över att det är i stort sett som vanligt med dock en bil mindre och en ömmande man. När älsklingen ändå var vid verkstan så lämnade han in papper så att de kan åka o skrota bilen och tömde den på det lilla som fortfarande var helt.

Blandade känslor. Den där bilen har gjort så jag legat sömnlös på nätterna så tänker jag på det så känns det helt okej att den åker till skroten. Men synd ändå att det slutar så med den. Hade hellre sålt den om man säger så. Men men.

Veckan som gått har vart en av de jobbigaste på länge. Men den har gett mycket också och jag har fått perspektiv på livet och mycket annat!