Satt och bläddrade igenom gamla bilder och vilka minnen. Det känns som det var igår men samtidigt känns det som evigheter sedan. Att barnen varit så små, man glömmer så fort. Så tråkigt. Men tur att det finns kort att titta tillbaka på. Nora var så stolt när hon fick en lillasyster. Så låter oftast än idag…eller ja kanske inte alltid när vi är hemma, men är vi borta berättar hon fortfarande väldigt stolt att Nikki är hennes lillasyster.

Nikki ser upp till syrran. Det har hon gjort i hela sitt liv. Nora är hennes stora idol och det märks så tydligt. Vi har haft en väldig tur som har fått så tajta systrar. Bästa vännerna. <3

Jag är glad att Nora fått en syster och att Nikki med såklart har en syster. Det var min önskan som liten. Att få en storasyster eller lillasyster som bodde hos oss. Jag var så avundsjuk på alla i klassen som hade syskon som de pratade om. Jag ville ju med ha det. Visst jag har ju min älskade lillebror. Men han bodde ju hos sin mamma, så det var inte samma sak. Jag ville ha ett syskon hemma. Nu har jag haft det väldigt bra ändå utan syskon. Men att kunna ge Nora en dröm jag själv hade och att hon sedan har blivit så glad över det. Det går inte att beskriva den känslan.

I vissa lägen är det självklart en stor fördel att vara ensambarn. Men att ge Nora ett syskon är bland det bästa jag har gjort och jag hoppas och tror att dessa två tjejer kommer vara så tajta som de är idag resten av deras liv.

Idag när jag hämtade Nikki på förskolan så berättar hon mycket stolt ”Mamma, på mellisen så kom Nora och kramade mig” Det är så härligt att höra sånt. Nu har de dock bråkat om en ficklampa och blev världens ovänner. Men de fick se bilderna här nedan och vi pratade lite om dem och nu är de vänner igen och leker för fullt inne i Noras rum =)