Jag har i alla fall två flickor som inte gillar att mamma tar kort. Man får bara massa oskarpa bilder på dem. Tråkmånsar!

Jag är så glad att Nora fick ett syskon. Det är nog bland det bästa vi har gjort. Flickorna leker så fantastiskt bra med varandra och det är så kul att se. Det är svårt att föreställa sig hur det skulle varit om Nora var ensambarn men relaterat till min egna barndom så är jag så nöjd att Nora inte behöver känna den ensamheten jag kände emellanåt. Jag var så avis på alla som hade syskon och bestämde redan som liten att jag inte ville att mitt framtida barn skulle behöva känna så.

När Nora föddes var älsklingen osäker om han ville ha fler barn eller ej. För han var ett fullt tillräckligt. Men när jag förklarade hur jag hade känt mig när jag var liten och att jag inte ville att Nora skulle behöva känna likadant så började han ändra sig och sen föddes vår lilla Nikki =)

Ju äldre barnen blivit desto mer leker de med varandra. De har verkligen superskoj tillsammans. Nora kommer aldrig behöva känna det som jag kände och det är jag så enormt glad över! Visst det är inte alltid en dans på rosor att ha två viljestarka tjejer men när de kommer som bäst överens så tynar det jobbiga bort <3

Men har inte du en bror kanske några av er tänker?! Jo, jag har en bror.. eller snarare jag har två bröder och en syster (tror jag). Jag var 9 när jag fick reda på att jag hade en lillebror på pappas sida. Känslan av avundsjuka tynade bort lite men då kom en annan känsla istället. En känsla av ledsamhet att inte få bo tillsammans med min bror och få vara syskon på riktigt. Idag har vi lite sporadisk kontakt.  Jag tänker på han ofta och jag hoppas han har det bra. Just nu bor han utomlands men en vacker dag hoppas jag att jag kan hälsa på honom.

Vi har även två andra syskon på pappas sida. Jag vet inget mer om dem än att de finns. Ingen ålder, inga namn. Det är lite tragiskt. Men det har sin anledning…