Satt o kollade runt lite på FB och kom in på en persons sida jag kände en gång i tiden, eller kände var kanske att ta i, men en jag vet vem det är i alla fall. Det visade sig att hon är lesbisk. Hon har gift sig och fått barn. Jag blev lite chockad måste jag säga. Men samtidigt var hon inte som oss andra när vi var små. Så samtidigt blev jag inte så förvånad när jag väl tänkte efter.

Satt och tänkte på deras bröllop. Vad annorlunda ändå. De hade båda brudklänningar brudbuketter och allt som bruden har i ett “vanligt” bröllop har. Vad mysigt att få välja klänning tillsammans med en som verkligen bryr sig och tycker det är lika kul som en själv. Det kan jag ju inte påstå att min äkta hälft tyckte när vi skulle gifta oss.

Sen ha de fått barn. Nyfikna jag börjar ju genast fundera hur har detta gått till. Två tjejer kan ju inte få barn de vet ju alla. Det är klart det finns ju metoder för detta. Har de gjort en sån metod eller har de tagit hjälp av en kille. Hur känner sig den andra om hon vet att sin äkta hälft har sex med en annan. Egentligen bryr jag mig inte så kommer inte ta reda på vilket. Men tankarna går ju eftersom det är så pass annorlunda ändå.

Sen tycker jag på ett sätt det är starkt av homosexuella. Jag är glad att de ofta i dagens samhälle faktiskt vågar visa att de är homosexuella. På ett sätt känns de starkare för de borde ha svårare att hitta sin äkta hälft. Eller är de kanske inte lika kräsna som en annan? Eller har de kanske det lättare med tanke på att de är tillsammans med en av samma kön. Det blir kanske inte de missuppfattningar det kan bli mellan en tjej och en kille. Killar och tjejer har ju olika språk överlag.

Ja, det är funderingar jag aldrig kommer få svar på i alla fall. Inte av egen erfarenhet i alla fall.