Älsklingen kom hem med ett tråkigt besked i förra veckan. P har förlorat ramavtalet med Staten. Detta är inget bra. Länsstyrelsen går ju under staten. Så det innebär att om älsklingen förlängt på länsstyrelsen i sommar så vet han inte vart han kommer att arbeta någonstans. Det känns lite sisådär.

Detta fick dock lite fart på grabben så han pratade med sin chef så de ska ha ett möte idag. Gissa vem som gått på spänn hela helgen. Jag började med detta inlägget förra veckan men jag har inte kunnat skriva. Jag mår så dåligt av att inte veta vad som händer. Jag menar det är ju vår framtid det handlar om. Ekonomiska framtid. Jag gillar verkligen inte denna osäkerheten.

Nu när man har barn och det att tänka på då vill man bara ha trygga inkomster. Det kändes som om det var tryggt eftersom han är tillsvidareanställd på P. Men jag vet inte. Det jag har hört från bemanningsbranchen och tillsvidareanställda de verkar lite si så där. Särskilt nu när P förlorat ett sånt stort avtal. Det är ju värt sina miljoner om man säger så. Då kan man lätt “skylla på” arbetsbrist.

Men jag ska inte ta ut något i förskott men magkänslan säger att jag borde oroa mig så lika bra att lita på den. Den har ju haft rätt så många gånger då jag valt att inte lyssna på den! Så jag har nästan börjat tro att lyssnar jag på den har den fel lyssnar jag inte på den har den rätt.. Det återstår att se idag!