Nu har det gått 1011 dagar sedan jag blev fru Ahlin. Tiden bara tickar på. Vi har haft våra upp och nedgångar men än så håller vi ihop <3 Det var ju vad vi lovade varandra. I med och motgång. Det är något som är så pass viktigt att det får man inte glömma.

Det är något som glöms bort alldeles för lätt idag tycker jag. Folk orkar inte kämpa som man gjorde förr. Det är mer accepterat att man inte orkar kämpa. Det känns nästan som att det är mer vanligt att folk skiljer sig än att de håller ihop efter ett giftermål.

Men själva livet är inte heller en dans på rosor. Man har sina upp och nedgångar där med precis som man har med allt annat. Där orkar man ju kämpa för inte går du och tar livet av dig såfort det blir svårt? Men ett giftermål är det många som går och tar död på bara sådär. Visst jag kan erkänna att ibland har man funderat på om det verkligen var det rätta att gifta sig. (kanske inte så konstigt att jag tänker så med tanke på att jag aldrig skulle gifta mig) Men sen när bråket är över så känns allt så rätt igen. Man kan inte tycka samma om allt hela tiden. Hur kul skulle det vara?

Men en sak vet jag i alla fall. Jag älskar min make mest av allt i hela världen. Eller okej då. Jag älskar barnen med såklart! Men det är ju en annan sorts kärlek.

O ja, det var rätt att gifta sig! Jag har en fin man och vi har fina barn och jag skulle mer än gärna vilja förnya våra löften en vacker dag i framtiden. Men då vill jag bara ha det litet och verkligen få ha det där princessbröllopet alla små flickor drömmer om. Jag vet precis hur jag vill ha det men det lär kosta om man ska få det så. Det kanske får fortsätta vara en dröm helt enkelt :p Jag har ju haft ett fantastiskt bröllop redan och det är inte alla förunnat det heller =)